asså jag vet inte vars jag ska ta vägen. när en justinfeelsdag krockar med en lingondag blir det kaos. nu är det kaos.

9 dagar kvar. om 9 dagar har jag sett han för första, och antagligen också sista, gången i hela mitt liv. bara tanken på hur jag kommer känna då får mig att börja gråta. jag älskar han så otroligt mycket. jag bryr mig nästan mer om honom än någon annan. det känns hemskt men det är sant. han betyder så fruktansvärt mycket för mig. under flera år har han varit en självklarhet för mig men nu är jag så rädd att han ska försvinna. tänk om någon på riktigt skulle döda honom? seriöst, fatta hur lätt det är egentligen. det är bara att skjuta han och han dör. eller tänk om han skulle krocka, få cancer, hans flygplan kraschar? tänk om han en dag bara får nog, orkar inte med det liv han tvingas leva? tänk om han skulle ge upp musiken, lägga av helt. det skrämmer mig så jävla mycket att han har så pass stor plats i mitt liv och jag har helt ärligt ingen aning vad jag skulle göra utan honom. jag vet att alla tycker jag är jätte patetiskt och töntig som kan känna så här för en kändis, att det bara är en fas i mitt liv. men vafan utan honom hade jag inte varit någonting. det kan jag lova. för mig är han ingen kändis, det är ännu sjukare. det känns som att jag känner honom på riktigt. sen måste jag liksom pausa och inse att jag aldrig någonsin kommer vara hans kompis. jag kommer aldrig hänga med honom i turnébussen, jag kommer aldrig bli prankad av honom, jag kommer aldrig få uppleva någonting bara jag och han, face2face. det gör mig så jävla frustrerad. han betyder så mycket för mig, jag kan inte ens sätta ord på det. han är så fruktansvärt underbar och vacker, inside and out. det värsta är att jag aldrig kommer få chansen att berätta det för honom, jag kommer aldrig få chansen att bara krama honom och förklara för honom hur jävla mycket jag älskar honom. hur mycket jag än vill det så kommer det aldrig hända. hur många gånger jag än drömmer om det kommer det aldrig hända. jag älskar han inte för att han är justin bieber. jag älskar honom för den underbara människan han är. visst jag känner han inte, men det känns då fan som så. visst jag kan inte vara säker på hur han är off camera. men allt jag sett och hört av och om honom övertygar mig om att han är helt fantastisk. det är klart att ingen är perfekt, alla gör misstag, men det faktum att han kan handskas så bra med att växa upp mitt framför 7 miljarder männsikor amazes me. tänk dig att varenda liten sak du gör fel förstoras upp och hackas på av flera miljoner människor, och utöver det så hittar folk på saker dagligen som inte är det minsta sant. fatta hur frustrerande det måste vara. men ändå lyckas han vara positiv. han lyckas ändå le och inspriera miljontals människor. tänk dig att leva det liv han lever. jag skulle aldrig någonsin klara av det, men han är så jäkla tacksam ändå. trots all skit han får dygnet runt så lyckas han fokusera på det positiva och alla människor som älskar honom. det är något att se upp till. nej asså jag sitter här och gråter och inser hur tragiskt mitt liv är samtidigt som jag hoppas att ingen läst det här... det är fan inte lätt alltså. yep this won't ever happen' to me. btw hans armar..